P O Enquists Liknelsebok forts 3

Jag har just läst Staffan Seebergs märkliga roman "Aprilfloden". Där, på s 162,  skriver han om en kyrkmålning, som visar ett jättelikt kvinnligt könsorgan med hebreiska bokstäver runtomkring. "Det var så att säga öppningen till himlen, eller alla de olika himlarna..."
     Och jag frågar mig: Har även P O Enquist sett denna kyrkomålning? Eller läst Staffan Seeberg?
I så fall  är det en kraftfull liknelse, som drabbat dem båda.

John Gardner: The Werewolf Trace

En av de mest spännande och på djupet engagerande böcker jag läst. Jag kunde inte släppa den, tog med den till matbordet och till sängen, där jag så småningom hittade den på morgonen. Ämne: Hitlers sista dagar ur ett nytt perspektiv. Han ger en ung pojke i uppdrag att föra hans budskap vidare, att se till att nazismen inte dör ut. Hans täcknamn är "Varulven".  Vad händer sedan med pojken? Och vem är han egentligen? En underrättelseofficer vid namn Cooling får i uppdrag att leta fram honom. Han lyckas, mot sin innersta vilja. Pojken är Helmut Goebbels, ende son till Joseph Goebbels, vars fem döttrar förgiftades av modern i Hitlers bunker.,
    Ett centralt avsnitt i boken handlar om subliminal perception. Helmut, som nu är naturaliserad engelsman, kallar sig Joseph Gotterson (Guds son!) och bor i en liten engelsk by med sin familj. Han matas med bilder från bunkertiden i Berlin, som smugits in i vanliga TV-program. Hans kollaps närmar sig, liksom det oundvikliga och makabra slutet.  (Ett fantasieggande inslag men föga trovärdigt. Så funkar mig veterligt inte subliminal perception.)