I kölvattnet av en mor-dotter-konflikt

Felicia Feldt har blivit en kändis efter att ha publicerat boken "Felicia försvann", där hon "avslöjar" sin
mor Anna Wahlgrens "rätta jag". Hon var minsann en riktig barnaplågare, inte alls den förebild för alla mödrar, som författaren till hennes "Barnabok" gav sig ut för att vara.
    Nåja, det här är väl vid det här laget gammal skåpmat, tillagad av massmedias skvallerhysteri. . Så ramlade jag plötsligt över en roman av sagda Anna Wahlgren, publicerad 1987. Då var Felicia 20 år. Romanen heter "Sorgen". Och det slog mig att det finns likheter mellan de båda författarnas berättelser och framför allt  temperament. Anna Wahlgren skriver om den kärlekssorg, som har sina rötter långt tillbaka och som driver jagberättaren till självmord. Felicia Feldt skriver om den sorg hon länge burit inom sig och som till slut driver henne (bokjaget)  att ta på sig skulden för moderns död. Så smärtsamt likt! Och detta skrev hon tydligen kring 2010, medan modern var i livet.
    Det får mig att undra om det finns något sådant som en författargen och om Anna Wahlgren och Felicia Feldt delar den.  

PS om novellsamlingen ÄLSKVÄRD

Den novell av mig, som kom med i NovellmästarnaAs nyligen publicerade e-bok ÄLSKVÄRD, var "En dag i Paris".

Arbetsstipendium till Villa Martinson i Jonsered

På 1950-talet sysselsatte jag mig en hel del med skalden Rainer Maria Rilke. Resultatet blev en s k
trebetygsuppsats i litteraturhistoria med poetik vid Stockholms Högskola, som universitetet då kallades.
Titel: Rilkes kontakt med Ellen Key och hennes betydelse för honom och hans verk. Det var 1958. Min handledare var professor E.N. Tigerstedt.    Min forskning tog mig till Worpswede vid Bremen och Rilkearkivet, som förestods av Rilkes dotter Ruth, men också till Jonsered i Partille socken utanför Göteborg, där Rilke var gäst hos paret Gibson på Furuborg år 1904.
    En annan poet, som betytt mycket för mig, är Harry Martinson, vars ANIARA var en av inspirationskällorna till min nyligen utkomna diktsamling DIKTER FRÅN PLANETEN ZOG.
I dikten "Åttonde september 2013"  skriver jag om president Obama:

    "Han spelar redan alla roller
     I ett politiskt spökspels kurragömma
     Som i Aniara"
 
    Den dikten skulle kunna vara skriven valåret 2014.

    Nu har de båda poeterna slagit sig samman och via stiftelsen Fru Mary von Sydows, född Wijk, donationsfond, sett till att jag får två månaders vistelse i Villa Martinson. Där kommer jag att kunna arbeta koncentrerat med den del av den självbiografi med preliminär titel "Tjänstekvinnans dotter", som jag arbetar med, och som har anknytning till främst min Rilkeforskning.

Recension av Maggie O´Farrells SOMMAREN UTAN REGN

I dag publicerade UNT min recension av den irländska författaren  Maggie O´Farrells tankeväckande och språkligt fascinerande roman om en het sommar i London och dess konsekvenser.
Jag älskar den boken!

Min första e-bok

I serien e-böcker av medlemmar i NovellmästarnA har turen nu kommit till utgåvan ÄLSKVÄRD, meddelar mig Helena Sigander per mail och skickar omslagsbilden. Den väcker mitt intresse och jag ska asap låna den på bibliotek. Visserligen är jag inte längre medlem i den illustra föreningen men
innan jag gick ur hann jag bidra med flera noveller. Det ska bli spännande att se vilken av dem som
kommit med i ÄLSKVÄRD.

Ett klavertramp av Svensk Damtidning

Vår justitieminister, Beatrice Ask, har utsatts för något som knappast torde ge henne röster i det kommande valet. Den 60-åriga politikern presenteras  i en "intervju" under rubriken "Politikens prinsessor"i nr 14 2014 som vore hon  en något övermogen modeintresserad  tonåring, som dock  gärna vill lära sig bygga en veranda. Hennes ateljésydda outfit går i guld och hennes favorituttryck är "det är kul". Hennes mamma tycker det är kul att jobba, fast hon är 78, själv går hon på biopremiärer för att hennes son är intresserad av film. "Det tycker jag är kul". Resten är mest gammal skåpmat. Utom möjligen slutklämmen i intervjun. Där bekänner hon att hon inte är rädd för björn: "Nej, det får man inte vara i Härjedalen..."
    Möjligen kan reportaget glädja ministerns mamma, som kanske får nya kunder, om hon lägger fram det aktuella numret i sin frisersalong.
    Sällan har svensk journalistik befunnit sig på så låg nivå. Och inte gör omslaget saken bättre.
Där utbrister drottning Silva: "Leonore ser ut som Chris fast utan skägg".

Bruno Schulz - äntligen

Äntligen har jag kommit fram till Bruno Schulz, den polsk-judiske författaren, av vars hand endast två böcker  finns bevarade, Kanelbutikerna och Sanatoriet Timglaset. Kanelbutikerna har jag ännu inte fått tag i, men Sanatoriet Timglaset fanns att låna på Uppsala Stadsbibliotek. Likheten med Kafka har påpekats på annat håll, men jag har ännu inte hittat parallellen Kafkas Förvandlingen - Schulz´  Fars sista flykt, en av berättelserna i Sanatoriet Timglaset. Den skrevs 1937, medan Förvandlingen tillkom redan 1915. I båda förvandlas en man till en skalbagge eller något liknande. Fars sista flykt är om möjligt ännu grymmare än Förvandlingen. Här blir det som återstår av fadern, ett skaldjur, kokat och serverat i tomatsås. (Också Kafka sysslade ju som bekant en hel del med fadern).
    I berättelsen ur samma samling, Min far går in vid brandkåren, visar Schulz sin förtrogenhet med
sömnens (eller drömmens) magiska värld. Den handlar om eldsvådor, mässingsriddare och hallonsaft.