Mats Gellerfelt om Fred Vargas "Spökryttarna från Ordebec".

I sin recension av Fred Vargas senaste roman erkänner Mats Gellerfelt, en av de något äldre recensenter, som fick nåden att stanna kvar på Svenska Dagbladet vid den senaste utrensningen, att han inte haft tillgång till originalupplagan och därför inte känner till om hans tidning ("vår tidning", som det hette före utrensningen) nämns även där. Svagt! Det hör till en recensents plikt att kolla upp sådant.
Eller bor Mats Gellerfelt i öknen? Själv läser jag i möjligaste mån också  originalupplagorna till de böcker jag recenserar.
I "L´armée furieuse"(Viviane Hamy 2011) hittar jag på s 165 den information, som Mats Gellerfelt saknat.

Älska mig - ändå blir talbok

Det ska bli mycket intressant att se vad "Myndigheten för Tillgängliga Medier" gör av min senaste roman. Den är ju skriven som en dialog mellan en kvinna vid namn Anna Maria och hennes terapeut med samma namn. Det gäller att hålla isär dem. Eller också inte.

Rådgivare för hemmet

Gjorde just ett  fynd i min bokhylla: det lilla häftet "Rådgivare för hemmet" av Hj.F. Höglind, examinerad sjukgymnast, Sala 1933, pris 50 öre. Ett nästan kusligt aktuellt inslag i debatten om nyttigt och skadligt. Nyttigt är grönsaker och frukt, onyttigt är att stå och skrika sig hes på en idrottsplats.
     Obs att författaren  skriver "grönsaker och frukt", inte "frukt och grönt", en synnerligen aktuell distinktion.

Susan Boyle och "Aspergers"

Läser i tidningen att sångerskan Susan Boyle gått ut med informationen att hon har Aspergers syndrom.
Märkligt! Enligt den information jag har till hands är den diagnosen på väg ut. Den är missvisande och förenklande. Nu ska det heta "autismspektrumstörningar". Detta berör mig i allra högsta grad, då jag själv befinner mig inom detta spektrum.

Om Asbjörn Olsens prylar eller en lektion i epifani

Jag har i min hand en relativt nyutkommen bok. Titel: Prylar, författare Asbjörn Olsen. Asbjörn är min granne, 92 år och vida berest. Från sina resor har han hemfört föremål som laddats med minnen. De är utmärkta exempel på det jag i ett tidigare inlägg kallat epifani. Asbjörns son Hans har fotograferat dem och jag vågar påstå att den epifani som de laddats med finns kvar i de märkliga avbildningarna. De får mig att darra av förtjusning och rysa av skräck. En ros till Asbjörn för att han så generöst delat med sig av sina minnen. Bara en invändning: Titeln. Det här är sannerligen inga prylar, det är heliga föremål. Ett exempel: Gudinnan Artemis från Efesus, en blå dörrkläpp.