måndag 27 augusti 2012

Karl Ove Knausgård: Min kamp

Jag tycker inte om romaner som docerar och/eller kommenterar. Första delen av den omskrivna "Min kamp" börjar just som en lektion i vad som händer med den mänskliga kroppen efter döden . Knausgård kommenterar också döden. Han skriver att det kan tyckas som om döden distribueras genom två olika system. "Det ena är förknippat med hemlighetsmakeri och tyngd, jord och mörker, det andra med öppenhet och lätthet, eter och ljus." Jag erinrar mig John Gardners visa råd i "On becoming a novelist"(postumt utgiven 1983): det gäller att lära sig skillnaden mellan att "visa" och att "tala om". En roman är enligt honom "en levande och fortlöpande dröm" som författaren har skapat och som läsaren låter sig dras in i. Jag ger en ros att läggas på den bortgångne Gardners grav och dristar mig i samma andetag att skicka ett ris till den förnumstige Knausgård.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar