Harry Martinson i Karelen

I Harry Martinsons diktsvit ANIARA har jag fastnat för föjande strof ur "Sång om Karelen".
    På finsk runmeter diktar han:

     Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymten av
                                                         Karelen,
     som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommar-
                                                          vatten
     i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymmas
     förrn den träflöjtsklara göken ropar åt den ljuva Aino
     att ta dimmans slöja med sig, stiga upp ur junivattnen
     gå emot den stigna röken, komma till den glada göken,
     i det susande Karelen.

   Vem är då Aino? Jag slår upp mitt exemplar av det finska nationaleposet KALEVALA och läser att hon är syster till Joukahainen, en av de tre ursprungliga deltagarna i Sampotåget, som bevarar ett minne från de finska vikingarnas härfärder, då bland annat Sigtuna plundrades och brändes år 1187. Namnet Aino betyder "den enda", "den utvalda" och upphöjdes av Kalevalas sammanställare Elias Lönnrot
till personnamn. Lönnrot utgav år 1849 den slutliga versionen av Kalevala.
    Mitt exemplar, den förkortade svenska upplagan,  är tryckt i Åbo 1945. Den var en julklapp från Ahti och Helmi Paavola, som var min fosterbror Kaarles finska föräldrar. Kaarle var ett så kallat krigsbarn. Han kom till vår familj år 1944. En lustig anmärkning: I Kalevala finns också namnet Ahti med. Det är ett parallellnamn för Lemminkäinen, den finska folkdiktens don-Juangestalt.