Viktor Frankl lever än!

Häromdagen mötte jag en av vår tids stora igen. Inte i "fläsk och blod", som min förste kulturchef på SvD
brukade formulera sig, men ändå fullt levande. Det var på den japanska restaurangen på Uppsala Centralstation. Där jag satt och njöt av min åtta bitars sushi råkade jag snappa upp delar av ett samtal mellan två yngre män vid bordet bredvid. Deras samtal handlade om Viktor Frankl, som den mest talföre av de två just hade läst. Han förmedlade den tidigare Freudlärjungen Frankls erfarenhet från det nazistiska koncentrationslägret till sin kompis, nämligen att de som överlevde  lägret hade en vilja att se en  mening med sitt liv.
    Jag var starkt frestad att bryta in i samtalet, berätta om mitt personliga möte med Frankl i Wien 1985 men avstod.  Det hade inte med saken att göra, hade bara haft som syfte att blåsa upp mitt ego.