fredag 9 september 2011

Den mordiska familjen Simenon

När jag rotade igenom gammalt material från mina Simenonstudier på 80- och 90-talen inför en kommentar på Dixikon idag hittade jag också en notis av nyare datum. Det var  den belgiska dagstidningen La Libre Belgique, som 2002 rapporterade att den kände författaren Georges Simenons brorsdotterdotter hade släppts ut ur  kvinnofängelset Berkendael efter att ha suttit häktad i två år. Hon var anklagad för överlagt mord på sin sambo, som hon hade slagit ihjäl med en hammare.
Geneviève Simenon, utbildad reumatolog, hade erkänt men angett sex års psykisk terror som orsak till mordet. Dessutom hade hon själv växt upp i en familj som inte hade kunnat ge henne kärlek. Både hennes farfar Christian Simenon och hans bror kriminalförfattaren hade samarbetat med tyskarna under kriget. Detta hade präglat inte bara hennes fars barndom, som uppmuntrad av sin farbror Georges hade anslutit sig till Hitlerjugend, utan också hennes egen. Domaren föll till föga och doktor Simenon blev slutgilitgt dömd till fem års villkorligt fängelsestraff.
Som Pierre Assouline antyder i sin Simenonbiografi (1992, svensk översättning 1995) kan även Georges Simenon själv ha gjort sig skyldig till mord under sin ungdom. Händelsen ska han ha kamouflerat i romanen "Le pendu de Saint- Pholien". Dessutom övertalade han sin bror Christian att gå in i Främlingslegionen, när det började osa hett kring bröderna efter kriget. Christian dog under en strid i Algeriet. Då var Georges i säkerhet i USA.
Såren från nazisttiden är svårläkta, vilket bland annat angreppen på IKEAs grundare Kamprad har visat helt nyligen.
Till slut vill jag nämna att "Le pendu de Saint- Pholien" var en av inspirationskällorna till min roman "Mannen som ville vara Simenon" (Symposion, 2000)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar