Kulturnatt i Uppsala

 Under rubriken "Gärna yoga, men inte nu!" skriver kulturchefen Maria Ripenberg på kommentarsplats i UNT i dag. Jag gör hennes iakttagelse till min: "Om allt ska vara med på kulturnatten... så sprängs den i bitar... egentligen vill vi ju ha fler kulturnätter! Men då i meningen att vi får vara delaktiga i ett pågående konstnärligt skapande som vill försöka gestalta, diskutera och förklara vår komplicerade samtid."
    Jag var också där men utan röst. När jag vaknade på morgonen hade jag förlorat den, "i Paris underjord", som jag skriftligen meddelade de besökare i Drottninggatans bokhandel, som hade infunnit sig för att eventuellt köpa min barnbok "Bland pallemoner och draffodiler". Drömmen jag hade haft på natten hade varnat mig: Ställ inte upp på det här jippot! Stanna kvar i underjorden! Så både Missionskyrkan och Clarion Hotel Gillet fick klara sig utan mig och min röst.
    Vi lever i ett samhälle, där kvantiteten röstat ner kvaliteten.