Nordens apostel och andra lögnare och förfalskare

I dag publicerade Svenska Dagbladet en tänkvärd understreckare av Anders Winroth, professor i historia vid Yale University, USA. Han bygger sitt avslöjande av "Den helige Ansgar av Hamburg" på en nyligen utgiven bok av Eric Knibbs: "Ansgar, Rimbert and the forged foundations of Hamburg-Bremen". Nordens apostel Ansgar var enligt denne forskare ingenting mindre än en bedragare. Han var inte, som han påstod, ärkebiskop av Hamburg, utan missionsbiskop utan egentligt stift. Det var genom förfalskningar av brev, bland annat från påven, som han lyckades .nästla sig in i nordmissionen.
    Den kristna kyrkan, och inte bara den katolska, har vid åtskilliga tillfällen gjort sig skyldig till olika slags brott, vilka tystats ned och/eller skylts över. Min tanke: Kan det vara så att det är frestande för svaga själar att söka sig ett ämbete inom kyrkan för att där finns den möjlighet att gömma sig som inte erbjuds någon annanstans? Jo, möjligen inom läkarkåren. Den lever också högt på sitt goda namn och sin status. Vem misstänker i första hand en läkare, när ett brott har begåtts? (Nu tänker jag på den läkare, om vilken det just rapporterats i pressen att han utsatt både sin egen dotter och dennas dotter för sexuella övergrepp.)