Upsala Nya Tidning publicerade i dag en krönika av Emma Tranströmer, nobelpristagarens dotter. Hon beskriver det kaos som utbröt efter att hennes far fått nobelpriset. Hon använder till och med ett ännu starkare ord: inferno. Stress och ångest. Och jag undrar: är detta poesins uppgift? Det som händer i den mediala världen just nu är ju det som den inåtvände poeten försökt motverka med sin poesi. Han satt där i sin rullstol, "vänligt leende och till synes oberörd av uppståndelsen", skriver dottern också. Obs uttrycket "till synes"! Vad annat ska en stackars poet ta sig till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar