Olga Tokarczuk: Styr din plog över de dödas ben

Vilken bok! Jag lånade den på biblioteket och höll mig uppe i natt för att hinna läsa ut den, eftersom den måste lämnas tillbaka i dag: lånetid sju dagar, ej omlån. Det är bevisligen fler än jag som har drabbats.
Först: språket, delvis översättaren Jan Henrik Swahns förtjänst. Sedan humorn. Citat:" Ett beprövat sätt mot mardrömmar är att berätta dem högt ner i toalettstolen och sedan spola efter sig." Och naturligtvis,  innehållet. Det som till att börja med verkade vara en rätt så banal historia från ett ödsligt Polen visade sig vara dels en lärobok i astrologi, dels en beskrivning av ett märkligt sjukdomstillstånd, dels en stridsskrift mot olovlig jakt på Djur (jo, författaren använder faktiskt versaler lite hur som helst). Men allt detta var villospår. Frampå morgonen insåg jag till sist vad det var jag läste: en fulländad kriminalhistoria!
   Associationer till Marlen Haushofers "Väggen", också den om en kvinna i ödemarken, och till Friedrich Dürrenmatts "Med brott benådad". Jag citerar. "Vi är alla föremål för Villfarelse; vem skulle kunna träda fram och säga att vi inte alla är Förbrytare? Det är som ett eko av Durrenmatts "Vem känner väl sitt brott och sina hemliga missgärningar?"
    På s 67 hittade jag en av många tänkvärdheter, som jag gärna hade gulstreckat, om det inte varit för att så gör man inte i en lånebok: "I dag vågar ingen tänka något nytt längre. Utan uppehåll pratas det bara om hur det är och så utvecklar man gamla tankar." En utmärkt sammanfattning av en mycket god bok!