Jag bläddrar i en bok, utkommen i slutet av förra året. Den innehåller kortare essäer, utdrag ur publicerade verk och annat smått och gott. Det som omedelbart slår mig är att de allra flesta av de 18 bidragen är skrivna av män, bara fyra av kvinnor. Det speglar väl det litterära klimatet i Uppsala på 1950- och 60-talen.
Från min egen studenttid i Uppsala i början på 1960-talet minns jag lockelsen från Litteraturklubben. Där ville jag vara med! Det blev ett besök, sedan inga fler. Jag hörde inte hemma där, i den manliga atmosfären. Männen log överseende mot mig, jag hade ju inte publicerat en enda rad. Att jag bara vågade! Vilken arrogans! Nu, många år efteråt, undrar jag över arrogansen: vem stod för den, egentligen?
En kuriositet: Bland "Styrelsemedlemmar i Litteraturklubben" hittar jag Paul Deutsch 1959 och Paul Patera 1953. En och samma person, såvitt jag minns. Han kallade sig Deutsch Patera och var regissör, regisserade bland annat den här bloggaren i en pjäs, vars namn jag glömt.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar