P O Enquist i Babel

Han är sig lik, min gamla ungdomskärlek P O, lika vacker som år 1951, lika "blyg", som han själv kallade det, och det trots alla sina framgångar. I går blev han intervjuad av Jessika Gedin om sitt senaste verk, "Liknelseboken", som lär handla om hans allra första kärlek. Han var 15, hon 51. Den måste jag läsa! Och kanske jämföra med hans förstlingsverk, "Kristallögat", som jag kastade mig över, när den kom 1961. Då bodde vi båda på Studentvägen i Uppsala, var båda småbarnsföräldrar. Jag minns PO, där han satt på sandlådekanten. Men ännu starkare minns jag honom från KGF:s sommarläger i Munkviken 1951, då vi lär ha gjort en roddtur i en eka, bara han och jag, och från bibelstudierna, då våra fötter möttes under bordet. Han var 17, jag 16.  Visst var han blyg, men jag var ännu blygare. Jag kunde inte tänka mig att han då redan hade gjort sin sexuella debut på "det kvistfria furugolvet", vilket han lär beskriva i "Liknelseboken". Vi i kristliga gymnasiströrelsen hade ju blivit varnade för att "prova vår nyckel" för tidigt i allehanda lås! Men - PO är författare med allt vad det innebär av omtolkningar av "sanningen" och rent ljug. Jo, jag måste läsa boken!
   Om en av PO:s stora romaner, Kapten Nemos bibliotek (1991) har jag skrivit i memoarboken
"Till Marianne från A till Ö. En resa genom liv och böcker" (2007)