Sigrid Kahles "Jag valde mitt liv"

I väntan på andra delen i Sigrid Kahles självbiografi har jag läst om den första delen. Och gjort nya upptäckter. Där finns undertexter nog så intressanta att fundera över. Den ena gäller de två barnen, Marie-Louise och Felix (inte Fredrik, som det står i UNT:s recension av del två i dag.) Att barnen är adopterade framgår däremot tydligt. Sigrid Kahle fick inga biologiska barn. Anledningen kanske står att finna i det avsnitt, där hon berättar om sin ungdom i Uppsala. Hon går "som bedövad uppför Drottninggatan", skriver hon i avsnittet "Avgrunden".
    Det finns för övrigt en likhet mellan Sigrid Kahle och prinsessan Diana, som hon skildras i Cecilia Hagens "Mina resor med Diana". Båda föddes i väntan på den son, som skulle föra arvet vidare.
Sigrid Kahle kom till världen istället för den pojke, som skulle ersätta döda tvillingpojkar. Det gällde för båda att visa att de var värda sitt liv, trots allt. Och mer än värda, de skulle båda komma att utbrista:
"Jag valde mitt liv!"