Om passion

Bunden till sjuksängen kände jag ett starkt behov av passion. Jag vände mig till den österrikisk-judiske  författaren Stefan Zweig, som bättre än någon annan har skildrat passionens väsen. Jag läste hans
i Sverige av politiska skäl utgivna novellsamling "Amok. Novellen einer Leidenschaft" första gången på 1950-talet och har sedan återvänt, gång på gång. Zweig skriver om den passionerade kärleken, om att drabbas av spelpassion, av en oemotståndlig kärlek till böcker, antingen det nu är av dess innehåll eller dess utformning, eller till konstverk som sedan länge gått upp i rök,  om en allt uppslukande fosterlandskärlek, om den omvälvande passion en uttråkad människa kan drabbas av när han råkar vinna på trav. "Amok. Novellen einer Leidenschaft" är sönderläst, har gått upp i fogarna, är fläckad av kaffe och rödvin men det har ingen betydelse. Eller kanske ändå. Allt detta är ju bevis på den passion som jag fått ta del av under alla mina omläsningar.