Ett uppmuntrande brev om "Dikter från planeten Zog"

Bland alla positiva reaktioner på min nyss utkomna diktsamling väljer jag att lyfta fram  ett brev från en jämnårig kvinna, som läst alla mina böcker och nu också den senaste, min debut som poet.
Så här skriver hon, bland annat:
"... den här diktsamlingen känns som ett koncentrat av Din författargärning fram till nu. Den innefattar
kärlek, längtan, smärtsam erfarenhet. Det finns en skönhet, en rytm, ett musikaliskt flöde, en röd smärta, en livserfarenhet... "
    En författare, som skriver i sin ensamhet, behöver uppmuntran, inte bara en artig förfrågan om hur
många böcker man skrivit. Eller: "När kommer nästa bok?"