Såg Black Swan med Natalie Portman i går. Hon är dansösen som har spärrar inför rollen som den onda Svarta svanen i Svansjön, medan hon klarar den svala Vita svanen med bravur. Hennes mor styr henne med omtanke och "välvilja", inte för att hon älskar sin dotter utan för att hon vill att dottern ska göra den karriär hon själv inte klarat av. Hon var balettflicka men påstår att hon offrat karriären för att ta hand om dottern. Den recensent som lyft fram moderns ädelmod har inte fattat någonting!
I kväll såg jag så filmen "Pianisten" (efter Elfriede Jelineks roman "Pianolärarinnan"). Den upprepar scenariot. Den lysande pianisten Erika, spelad av Isabelle Huppert, är också styrd för att inte säga övervakad av sin mor, vilket gör att hon måste leva ut sin ångest och sin sadomasochistiska sexuali-
tet i smyg. Att båda filmerna slutar med att hjältinnan skadar sig själv till blods är säkert ingen tillfällighet.
Har någon sett den här parallellen tidigare? Tänkt på att Jelinek kan ha påverkats av Svansjön?
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar