Gunilla Lindberg är död, läser jag i UNT. Hon skrev sin sista krönika i tidningen den 18/6 under rubriken "Inget är som väntans tider". Hon väntade på döden men såg en ny dag på väg: "Åter en ny fantastisk dag
när jag får vara med här på jorden."
Vi träffades hos mig den 24 maj 2009. Hon kom tillsammans med sin make Bengt Appelgren," Starke Arvids son", för att titta på den trehjuliga cykel, som jag hade erbjudit henne att köpa efter att hon i ett kåseri hade skrivit så rörande om sin gamla cykel, som hon inte längre kunde använda.
Hon köpte cykeln, åt sedan middag i vår restaurang tillsammans med Bengt. Det var en fin middag, många av gästerna kände igen henne och hälsade.
Sedan talade vi ofta med varandra på telefon. Det var mest hon som ringde, för att tacka för en bok eller ett vykort. Hon kallade mig "söta underbara Marianne".
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar