Docerande om poesi

UNT publicerade i dag en artikel med rubriken "Poesi, eller vad annars" av tidigare fristadsförfattaren i Uppsala Anisur Rahman. Han docerar i sex punkter. Här  de tre första 1. Poetens yttersta mål är att bryta konventioner. Han fortsätter: Producenter måste studera konsumenternas psyke och det måste även poeterna göra. 2. Poesi är att se, vara och känna. Han fortsätter: Det som du  skriver måste vara klart för dig själv mer än för någon annan. Annars har du ingen moralisk rättighet att skriva om det. 3. Varför är det så svårt  för många att förstå poesi? Han fortsätter: När en del människor säger att de inte förstår poesi ljuger de. De läser i själva verket inte poesi.  Och så ett hopp till punkt 6, där jag efter några inledande förmaningens ord får veta att:  En poet tävlar alltid med sig själv. En poet måste alltid överträffa sig själv, men behöver inte överträffa Shakespeare.

Några ord i artikeln stör mig särskilt: "måste" under punkt 1 och 2, "moralisk rättighet" under punkt 2,
"ljuger" under punkt 3, "behöver inte" under punkt 6.

Hela artikeln andas, kanske inte diktatur men en dogmatisk brist på ödmjukhet inför poesin. Jag tänker på  Gunnar Ekelöfs dikt POETIK, där han bättre än någon annan jag vet hyllat poesins väsen:

"Det är till tystnaden du skall lyssna
tystnaden bakom apostroferingar, allusioner
tystnaden i retoriken
eller i det så kallade formellt fulländade
Detta är sökandet efter ett meningslöst
i det meningsfulla
och omvänt
Och allt vad jag så konstfullt söker dikta
är kontrastvis någonting konstlöst
och hela fyllnaden tom
Vad jag har skrivit
är skrivet mellan raderna."  (Ur Opus Incertum, 1959)