Vem minns Mauritz Edström, författaren som skrev "I min faders hus" och "Medan världen dör"?
Jag har just läst om böckerna med återseendets glädje. Särskilt minns jag att "I min faders hus" rörde vid mina hjärterötter, när den kom på Carlssons förlag 1984. Det var ju också min faders hus författaren hade skildrat. I alla fall närapå. Sedan ägnade jag mig åt lite släktforskning. Det påstås nämligen inom släkten Bergman från Nordingrå att Mauritz Edström också hör dit. Med lite finurlighet inser man att den Jöns Olof Bergman, som var Mauritz mormorsfar egentligen hette Erik Petter Bergman och var min farfarsfar. (Det är inte det enda namn han ändrat. Själv har han fått heta Natanael i "I min faders hus") Vår gemensamma anfader skulle då vara Eric Persson och vår anmoder Catharina Göransdotter och Mauritz och jag fyrmänningar.
Det är en sorglig historia som ligger bakom namnet Bergman, som Erik Petter, född 1855, och Göran, född 1847, tog efter att flyttat från Björnås i Nordingrå. Eric Persson hade nämligen skrivit på borgen till en granne och sedan förlorat både sitt hemman och sin affär i Björnås. Sönerna försökte köpa tillbaka hemmanet men måste ge upp efter några år. Göran köpte sedan torpet "Kövan" (vilket lär betyda "mellan två berg") i Häggvik och tog tillsammans med brodern namnet Bergman efter berget bakom torpet. I Kövan föddes min far. Erik Petter flyttade till Bäckland.
Själv växte Mauritz Edström upp i Lugnvik vid Ångermanälven, där mina farföräldrar så småningom kom att sluta sina dagar. Han skriver om sin far att han i sin ungdom varit arbetare vid ett sågverk och även bysnickare. Om min far kommer jag någon gång att skriva att han fick börja arbeta på sågen vid 12 års ålder och så småningom blev en skicklig snickare. Han tillverkade många av våra möbler.
Omslaget på "Min faders hus" visar Thage Nordholms målning av en stuga i Nordingrå. Själv fick jag tillåtelse av Thage Nordholms änka att använda en annan av hans målningar till min roman
"En vass obändig längtan" (2009)
PS Mauritz Edström tog livet av sig 1987.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar