Om kärlek och självbedrägeri

John Sjögren recenserar i dag Lena Anderssons nya roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek" i UNT.  Han har slagit huvudet på spiken. Romanen handlar inte  om kärlek utan om förälskelse, passion och begär, om "Heartburn", som det heter på engelska.  Som varande en av de tidigare  medlemmarna i Lena Anderssons "väninnekör" (så heter det i boken) kan jag intyga att John Sjögren är inne på rätt spår. Ester i romanen är offer för just "förälskelse, passion och begär".  Men offret för hennes begär, Hugo Rask, vad driver honom att trots alla varningstecken fortsätta att dras till  Ester? Jag tror jag har svaret. Det räcker inte med att, som John Sjögren gör, kalla honom "ett regelrätt svin, som endast utnyttjar den förälskade, och därigenom svagare, Ester." Det har att göra med hans familjesituation, något som inte diskuteras i romanen. Där finns mycket att hämta. Men nu är ju romanen faktiskt inte skriven ur Hugos synvinkel utan ur Esters. Hugo Rask vore värd en annan roman. Den skulle nog bli minst lika intressant.