I dag gjorde jag en utflykt till Gamla Uppsala kyrka, den kyrka, där jag gifte mig första gången för nästan exakt 55 år sedan. Jag drabbades av vemod, tänkte att jag gärna skulle vilja gå tillbaka i tiden, återse de unga människorna, som inte visste hur de skulle hantera sin nya situation, berätta för dem att livet inte skulle bli fullt så sorgesamt som de befarade, att det fanns hopp för dem trots allt.
Jag har inget bröllopsfoto. Till fotograf fanns inga pengar. Men brudklänningen har jag kvar. Till en sådan hade det inte heller funnits pengar, utan jag letade fram en klänning, som jag köpt i England några månader tidigare. Den är vacker, svagt crèmefärgad med ett diskret blommönster. Det gör ont i mig, när jag låter handen stryka över de små blommorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar