Om ekivok humor på 1800-talet

En av mina lärare vid gymnasiet i Örnsköldsvik var Rode Sjölund. Jag hittade just en bok, som hon publicerade 1974. Den heter "Från Barsöl till Gravöl. Glimtar från livet i Själevad i flydda tider."Där hittade jag under rubriken "Vaggvisor, barnvisor m m" följande strofer:
      Rida, rida ranka,
      hästen hette Blanka.
      Långt ska du rie?
      På kungsgårn å frie.
                                      Hennes sagesman var född 1858.

      Och den här, som kallades "Visa för att roa barn" (!):
         Spinn, spinn, dotera min,
         i mararn köm friarn din.
        Å dotera spann,
        å tårern rann,
        å allri kömme den friarn fram.
        Förrän på andra åre,
        då kömme n mä gullspann i håre
        å värja vä låre.
                                                                   Denne sagesman var född 1866.

     Det anmärkningsvärda ur min synpunkt är att dessa båda visor, tillkomna någon gång under 1800-talets andra hälft, bakades samman av min farmorsfarfar Matts Nilsson Böhlin, född 1834, till
den här visan:
                       Rida, rida ranka,
                       hästen heter Blanka.
                       Vart ska du rida
                       Till kungsgårn och fria
                       Vad ska hon heta
                       Prinsessan Margareta
                       Den tjocka och den feta
                       med gullband på håret
                       och ingen skjorta på låret.
    
Vem av poeterna var då först? Och vem plagierade? Det kanske inte har någon större betydelse. Visorna hade säkert varit allmängods en längre tid. Men det intressanta, tycker jag, är att min anfader tydligen hade en viss ekivok humor. Och jag frågar mig: kan sådant gå i arv? Liksom dövhet?
Matts Nilsson kallades Döv-Böhlin. Min audinom undrade just om det finns dövhet i min släkt.