Bennie Liljenfors/K G Matiason

Jag har i sommar roat mig med att gå tillbaka till den i dag närmast bortglömde författaren Bennie Liljenfors,  psykiater till yrket, som i slutet på 1970-talet gav ut tre "romaner om en brottsling" under pseudonymen K G Matiason. De hette "Mördaren"(1976), "Älskaren"(1977) och "Rånaren) (1978). Vid omläsningen ser jag vilka ovanliga och tankeväckande romaner de är.
Mördaren öppnar med en replik, som jag avundas Matiason:
   "Det var när Blom fick beskedet om förflyttning som han fattade det definitiva beslutet att mörda
Sixten Klase". På nästa sida får läsaren veta att Sixten Klase inte alls var någon ond människa, "han menade väl hela tiden."Är inte detta just definitionen på en ond människa? minns jag att jag tänkte.
    Älskaren börjar: "Praktiskt taget vem som helst kan begå ett mord i en tillräckligt pressad situation, sade Stefan med ett visst eftertryck och sammanfattade därmed sin tidigare argumentation." Detta är en roman om tillfälligheternas spel, mycket övertygande.
    Rånaren är en roman om makt, om manlig respektive kvinnlig, och om spelet mellan kidnappare och gisslan. Den slutar med samma mening som den börjat med: "Han hette Per Mikael Nilsson och var
tjugosju år gammal."
    Hade pseudonymen KG Matiason kunnat skriva de här böckerna, om inte Bennie Liljenfors haft sina kunskaper om människors skadade och svåråtkomliga psyken? undrade jag också. De kunskaperna skulle han sedan också få användning av i sin "vanliga" roman "Kirurgen"(1988). Också här är huvudpersonen drabbad av en svår personlighetsstörning, som utmynnar i psykos.
    Men Kirurgen är mer än en djupdykning i ett sjukt psyke. Romanen är framför allt  en vidräkning med föhållanden inom vården, som är högst aktuella också i dag.
     Bernt Eklunds recension av romanen i Göteborgs-Posten 12 oktober 1988 slutade med en undran "... hur det skulle  kännas att opereras av en bakfull kirurg som håller på att bli galen av överansträngning och leda."
      Det kan jag svara på. Jag vet hur det känns.
      Vart tog du vägen, Bennie Liljenfors?