Jag har just sett om BBC:s 23 filmer efter Elizabeth Georges romaner om Kommissarie Lynley med Nathaniel Parker som Lynley och Sharon Small som Barbara Havers. Jag tror att det är tredje gången jag sett dem. Inte för att följa intrigen, den kan jag redan, utan för att att i närbild studera de tre företeelser, som gör filmerna så unika. Den ena är skådespelarnas minspel, som röjer tankar och känslor på ett sätt som inte borde vara möjligt på film. Den andra den snabba scenväxlingen: inga döda punkter där. Den tredje det underbara brittiska landskapet, skildrat med en målares precision.
Filmerna ger också i undertext (underbild?) åtskilliga exempel på en begåvad kvinnas underkastelse under en icke fullt så begåvad man med högre status både socialt och yrkesmässigt.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar