En tanke slog ner i min hjärna i natt:
Det Lena Anderssons roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek" egentligen handlar om är författarskapet, dess egenmäktiga förfarande med författaren, den knaggliga vägen dit: ska jag lyckas eller inte? "Vi kan väl höras när du kommer hem", säger Hugo till Ester. Jag läser det som "Vi tar nya tag med texten, när du kommer hem."
En metafor alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar