Nils Eric Sjödin och drottning Silvia

I allt ståhej kring estradören Jacke Sjödin är det lätt hänt att man glömmer bort hans far  Nils Eric, kallad Nicke men även  "Runeberg från Röån". Han var en säregen poet, författare till en rad diktsamlingar på nordångermanländskt tungomål. Jag slog just upp en av dem, "Gammelvärla".
    Där finns några dikter, som känns märkligt aktuella. Först "Drottninga". I den berättas hur  drottning Silvia, "tyskjänta", en första maj efter en middag hos svägerskan Christina råkar bli vittne till en demonstration men tror att det är en trafikolycka, som samlat "sä fali myttje folk". Poeten reflekterar: "nog gett väl/´n tôcken en lär säg å skelje/ på förstemaj-demonstrationern/ å trafikolôckern/ om hon skô tänk säg vära/ jussom nan symbol, dom säg."
    Symboltemat kommer tillbaka i dikten "Symbol´n": "Int´ är e bärä/ a Silvia/som ä symbol/för folke."
Poeten minns sedan hur timmerhuggarna märkte  timmer år 1941: "Ett tå bolaga/ hadd e märke/som va ont/ å hågg in... "Dä va /e hakkors. Störstboon/som  rådde om timre/ sa åt oss/ att vi skulle vära noga./
  "I år// hågg ji e/ på timre./Näste år/ ha vi e /på rockslage"/ sa´n.
    Men, slutar dikten, "Sä´n dänn symbol´n/vart int´/ sä populär."