Kitty Crowther och tråkigheten

I dag hände det sig att jag äntligen fick möta Kitty Crowther, den belgiska barnboksförfattaren som fått Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Jag mötte henne på ett mjölkpaket, som illustrerats med en av hennes bilder.  I levande livet har jag aldrig mött henne, hon kom in i min förre mans liv efter vår skilsmässa, då han gifte om sig med Kittys mamma. Att jag ändå nämner mötet med henne beror på den insikt hon förmedlar i texten på mjölkpaketet. "Det är bra att ha tråkigt", säger hon. Det är då hennes berättelser växer fram. Jag hoppas hon blir trodd. När jag själv försökt förmedla samma sak har jag bemötts med skepsis. Men Kitty är ung och mediestjärna och då är chansen större att bli trodd än om man som halvkändis påstår sig tala utifrån lång erfarenhet.