Don Juan De Marco är en hyllning till och ett ifrågasättande av psykoanalysen. När Don Juan (Johnny Depp) kommer under behandling hos en psykoanalytiker (Marlon Brando), som han envisas med att kalla Don Antonio, byter de två långsamt men säkert roller. Don Antonios skepsis glider undan, han förtrollas av Don Juan och filmen slutar med katharsis. Det var inte utan att jag själv började undra om inte den unge mannen ändå var en återuppstånden Don Juan. Så fascinerande historier ur sitt liv som han kunde berätta!
En förförisk film, som visar vad filmmediet kan åstadkomma med rätt regissör (Francis Ford Coppola) och rätt skådespelare.
Tenderness är en annan film som ställer invanda föreställningar på huvudet. Den ömhet som filmtiteln utlovar är högst kontroversiell. En ung man (återigen!) mördar för att i offrets dödsögonblick få uppleva den sensuella närhet och ömhet som han saknar.
Är filmer om unga män regissörernas sätt att närma sig och förstå sin egen ungdom? I Tenderness gestaltas begäret att förstå av en intuitiv polis (Russell Crowe).
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar