"Mitt" förlag, Podium, har gjort en storsatsning, gett ut alla Harriet Löwenhjelms kända dikter i ett band.
Jag slår upp boken och läser dikten om kärlekens fruktbara ambivalens: "Je vous assure/Min kärlek är så pure/Att jag kan mycket väl ibland/Ha kärleksäventyr."
Sedan dikten om Beatrice-Aurore: "I gamla stan, vid Kornhamnstorg/I Hallbecks antikvariat/En gammal drömbok köpte jag/I folioformat". Poeten skriver om en gammal käresta,"Väl död sen många år." Han drömmer om henne, friar till henne i drömmen "framför en gammal väderkvarn". Hon slinker in i dörren: "Och jag sprang in och letade/i alla dunkla vrår/och ropade, men ingenstans/fanns Beatrice-Aurore.
Och jag tänkte: Kan man skildra drömmens tillstånd bättre än så? Harriet Löwenhjelm var ett geni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar