Om finsk litteratur

Mitt behov av läsning är närmast att likna vid ett begär. När jag inför en kortare bussresa upptäckte att jag ingenting hade att läsa uppsökte jag Pressbyrån. Där flög blicken raskt över raderna med pocketböcker. Jag kände mig inte frestad, ville inte än en gång sövas ner. Men längst ner på en hylla upptäckte jag en tidskrift, som jag inte sett förut. Den hette "Horisont, tidskrift för litteratur och kultur" och visade sig vara organ för Svenska Österbottens litteraturförening. Jag köpte nr 2, 2011. Vilken upptäckt! På bussen hann jag läsa novellen "Dansrestaurangen" av Hannu Niklander - lysande! - och "Augusti", dikter av Jyrki Kiiskinen. Där fastnade jag i dikten "René Magritte: Människosonen". Så surrealistiskt underbart! Och sedan i en dikt av svenske Lars Krumlinde, som han kallat "Ett stycke sanning":
 
   Förljugenheten är ingen lögn.
   Den är en ruta av speglande glas.
   Den är lögnarens fönster
   mot verkligheten.
   Den är sanningen om honom själv.

 När jag kom fram bläddrade jag vidare i häftet och hittade Peter Lüttges essä "Men Jakob gick alltid tvärs över spåren eller Har du någonsin hört talas om Antaganden om Jakob?" Författaren, den tyske Uwe Johnson, bör jag bekanta mig närmare med, tänkte jag. Han verkar ha mycket att ge.
     En sådan tidskrift borde inte förpassas till den nedersta hyllan hos Pressbyrån, den borde placeras i ett ställ högst upp!