En väninna berättade om sin kontakt med Uppsala kommuns färdtjänstkontor. Hon hade blivit kallad att visa upp sig, för att kommunens handläggare skulle kunna bedöma hennes ansökan om färdtjänst. Efteråt berättade hon för mig att hon blivit bemött som om hon varit misstänkt för något brott. Handläggaren hade stått på lur bakom dörren, observerat hennes gångförmåga och sedan ganska omgående meddelat att hon inte tänkte rekommendera färdtjänst. Hennes förmåga att förflytta sig var alltför god.
- Det var förnedrande, sa min väninna. Som om jag plötsligt befunnit mig i en totalitär stat. Och jag beslöt mig för att trots alla mina krämpor avstå från färdtjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar