Ett möte i bloggens värld

En av mina bloggkamrater är Maureen Murdock, amerikansk författare och psykoterapeut. Jag tillägnade henne min memoar "Till Marianne från A till Ö." Emellanåt går jag in i hennes blogg för att få del av nya insikter. Nu skriver hon om sin ännu outgivna bok, "Hooked on Hope, A Mother´s Tale".
Den handlar om den smärta hon känner, när hon tänker på sin drogmissbrukande son, som avtjänar sitt straff för narkotikalangning i ett kaliforniskt fängelse. Sonen är psykotisk, (bipolär), och en begåvad bildkonstnär.  Nu är hon på väg att ge upp tanken på bokpublicering. Marknaden för icke-midstreams-litteratur är ännu hårdare i USA än här. Därför är hon glad att hon har sin blogg. Där kan hon låta en stor publik få del av sina erfarenheter.
    I sin memoar "Unreliable truth" (2003) betonar hon att en memoar är ett försök av författaren att berätta sina minnen med den största emotionella sanning hon är mäktig: "Det betyder givetvis inte att alla fakta är historiskt korrekt återgivna. En författare skriver om en händelse utifrån sitt eget perspektiv, inte utifrån sin systers, sin mans eller sitt barns. En memoarförfattare bör också tänka på att det är viktigt att vara ärlig, att strunta i vad andra kommer att tycka. Om man skriver emotionellt sant kommer läsaren att
kunna ta till sig det skrivna. Det kommer att tolkas som autentiskt, något som är mycket viktigare än att bli tolkad som en god människa."
    Det har hänt mig flera gånger, när jag gett ut böcker med mina egna emotionella sanningar som motiv att jag kunnat skriva under på Maureens visdomsord. Det gäller till exempel "Vargens mjuka tassar" (1994 och 2009) och "Älska mig - ändå!" ( 2012)
    Maureen Murdocks bloggadress är: maureenmurdockblog.com on addiction & mental illness.