Hos familjen Bergman

Jag har ägnat delar av min "julledighet" åt att umgås med familjen Bergman, dock inte min egen familj, utan den som är mest känd som Ingmar Bergman-familjen. Jag började  med  IB:s "Laterna magica", nyfiken på vad han har att säga om teater, något som  intresserar mig i högsta grad just nu. Fastnade i skvaller och personförföljelse. SvD:s tidigare kulturchef och teaterkritiker Ingmar Björkstén  ägnar han en hel del trycksvärta. Björkstén kommer för sent till en föreställning, som han tänker recensera, men teaterchefen, som "anar långvarig förföljelse på Svenska Dagbladets kultursida, springer efter den förtörnade mannen och makar in honom i salongen."
    Att Björkstén hade svårt för Bergman kan jag intyga. Inför  recensioner ansattes han av svår ångest, han ville inte svika sitt recensionsuppdrag. Samtidigt var han rädd för hur Bergman kunde tänkas
reagera. Han klarade dock det mesta med hedern i behåll. Sa han.
    Ingmar Bergmans syster Margareta skrev också en självbiografisk berättelse, "Ångestens barn", ett drama i romanform. Det är en fascinerande berättelse om en kvinna, Jenny, som står i skuggan av sin bror. Vid ett tillfälle tycker hon att han förvandlats till "en stor mystisk katt, en gudomligt allvetande urvarelse". Han skriver i "Laterna magica"  att han tänker på sin syster med korta, ilande samvetskval. Han mördade en gång hennes författarförsök. "Enligt egen uppgift slutade hon då att skriva. Om för att straffa mig eller sig själv eller av modlöshet vet jag inte." Själv tycker jag att "Ångestens barn" är en
kraftfullare, mer drabbande,  berättelse än "Laterna magica".
    Ett av Ingmar Bergmans många barn är Linn Ullmann, frukten av förhållandet med Liv Ullmann, som i "Förändringen" skrivit om IB med vördnad och skräck. Linn Ullmann har jag nu senast mött i romanen "Innan du somnar". Det var egentligen på grund av den boken som jag bestämde mig för att göra detta blogginlägg. Jag ville berätta för mina läsare att hon är den riktigt stora författaren i familjen. Hon kan verkligen konsten att skriva, att bygga en intrig, att få läsaren att känna igen sig.
    Vad vore litteraturen utan tillgång till de erfarenheter som författarens egen familj bidragit med?