Min mentor är död

I går kväll såg jag ett av Axess TV:s underbara program. Juliette Gréco framträdde dels i RTBF (Radio Télévision Belge Frankophone) på 60-talet, dels i fransk TV på 80-talet.
Efter programmet googlade jag henne och upptäckte att Josyane Savigneau, som för övrigt skrivit en biografi om Marguerite Yourcenar, skrivit en bok också om henne. Jag fortsatte, hittade under Josyane Savigneau uppgiften att Dominique Rolin är död. Hon dog den 15 maj 2012, några dagar innan hon skulle ha fyllt 99 år. Hon föddes i Bryssel den 22 maj 1913.
    Dominique Rolin var min mentor. Hon lärde mig att gå i psykoanalys hos mig själv. Hon följde mig och mitt författarskap, åtminstone de delar som utkommit på franska. Jag skrev om henne i olika sammanhang, i min memoarbok "Till Marianne från A till Ö. En resa genom liv och böcker" (2007),  och i Svenska Dagbladet. Jag träffade henne så fort jag kom till Paris, besökte henne i hennes lägenhet i Saint-Germain-des- Prés eller vid en lunch på La Coupole.
Jag läste allt hon gav ut.
    Hon var en av de främsta författarna inom "Le nouveau roman".
    I min memoarbok skriver jag om den förutsägelse hon gjorde i romanen "Le gâteau des morts" (1982) Där berättar hon hur hon den 5 augusti 2000 hittas livlös vid sitt skrivbord. En förutsägelse som alltså inte skulle visa sig stämma in.
   Men detta är inte det intressanta. Det är att hennes ständige följeslagare och romanfigur Jim dyker upp vid båren. Han lugnar henne, det här är ingenting hon ska oroa sig för, hon är bara i färd med en ny bok.
     Det var länge en hemlighet vem denne Jim var. Men en dag avslöjade Dominique för mig att hans
namn var Philippe Sollers, en av de tongivande i den franska litteraturvärlden och make till Julia Kristeva. De hade träffats, när han var 22 och hon 45 och gått in i ett samliv i erotikens och litteraturens tecken. Till deras ritualer hörde resor till Venedig två gånger per år, där de alltid tog in på samma hotell och i samma rum. Dominiques roman "Trente ans d´amour fou"(1988) handlar om deras kärlekshistoria.
     När man nu googlar Dominique Rolin, écrivain, får offentligheten äntligen klart besked: Det är Philippe Sollers som är Jim, uppkallad efter James Joyce.
     År 1993 firades Dominique Rolins 80-årsdag vid Centre Pompidou i Paris. I panelen, som behandlade hennes författarskap, satt både hon själv och Philippe Sollers. I publiken bland många andra Julia Kristeva och Josyane Savigneau. (Och jag själv.) Savigneau förberedde redan då sin biografi om Dominique Rolin
Jag väntar otåligt på den. Jag undrar om hon tänker ta upp Dominiques släktskap med Dostojevskij och med Kafka.
Eller med Marguerite Yourcenar, som hon efterträdde i Belgiens franskspråkiga litteraturakademi  1989.
      Är hemligheten bakom ett långt liv kärlek och skapande arbete?