Kjell Espmark om litteraturkritik

I sin senaste bok, "I vargtimmen" ägnar Kjell Espmark ett kapitel åt litteraturkritikens "avprofessionaliseringprocess". Han skriver om kritikens båda extremer  - lovprisandets resp jävlandets
och menar att kritiken"i sitt försök att fånga den glesnande publikens intresse... " troligen  kommer att
lockas allt längre ut mot polerna offentlig styckning resp. braskande lansering."
    Han fortsätter: "Ett nytt olustigt fenomen är att en boks öde tenderar att avgöras innan den hunnit lämna tryckpressarna. Redan i mitten av januari 2011 kunde en av våra morgontidningar besvara frågan
`Vad ska man läsa?´med ´grundtips´ på  tolv böcker i den kommande vårens utgivning. Dessa ännu olästa böcker kallas än ´betvingande´, än ´berörande´, ja en av dem försäkras skänka ´en högtidsstund.
Det är författarens börsnotering som dikterar förhandsomdömet. En oväntad kvalitet har tveksam chans mot stalltipsen."
     Min kommentar: dessa stalltips styr inte bara litteraturkritiken utan också det urval som t ex bokcirklarna gör inför sina inköp. Vi som inte är börsnoterade har ingen chans där heller.
     Jag har under ett antal år försökt göra något åt saken på flera sätt. Dels har jag som kritiker i Svenska Dagbladet  haft ambitionen att skriva om böcker av andra författare än de "börsnoterade", dels har jag genom min egenutgivning på Podium Distribution lyckats styra undan från de stora förlagens redaktörer, som försökt göra om mig till en författare att lansera "braskande".
    Jag är inte en sådan författare. I mina senaste böcker får läsaren möta mig själv, inte den bild av mig som en "välvillig" förlagsredaktör vill att läsarna ska möta.
    Som kritiker har jag fått mitt straff. Svenska Dagbladet vill inte längre ha min medverkan. Jag smälter tydligen inte in i bilden av en lydig medföljare. Upsala Nya Tidning tänker trots sin kamp med ekonomin tack och lov annorlunda.