söndag 3 februari 2013

Cilla Naumann: Springa med åror

Cilla Naumann, en av de nutida svenska författare jag sätter högst, kom i fjol ut med en roman med två  teman. Det ena är mänsklig kärlek. Jagberättaren Monika har en son, Lasse, en ung man med en funktionsstörning, som saknar etikett men som jag genast kände igen som autism. Det andra är landskapet Halland, som skildras med nästan outhärdlig ömhet. Jag har själv bott i det kustlandskap, som är Monikas och Cilla Naumanns och kände också där igen mig. På en av romanens sista sidor
korsas dessa båda teman. I väntan på att Lasse ska svara i sin mobiltelefon vecklar Monika upp ett pappersark, som hon hittat i hans rum.  Det är ett brev från
Skatteverket, som godkänt hans önskan om att få lägga till ett tredje namn mellan förnamn och efternamn, Halland. Då är Lasse Halland Sten redan död.      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar