Jag missade Sven Westerbergs kriminalromaner, när de kom ut på 80-, 90- och 2000talen. Ingen i mina kretsar i Belgien hade hört talas om honom, inte ens de som borde ha varit intresserade, åtminstone av "Andras väg har rastplatser i solen", som kom på Tre Böckers förlag 2003. Den romanen kretsar kring Dag Hammarskjölds död i en flygkrasch i Afrika. När jag nu äntligen läst den ser jag att den är en anklagelseakt mot bland annat Belgien och dess Union Minière, som hade starka intressen i det som då hette Nordrhodesia. Men Westerbergs hjältinna, rättspsykiatern Hanna Skogholm, kan ingenting bevisa.
Hammarskjölds död förblir också här ett mysterium.
Westerbergs engagemang är starkt liksom i "Judinnans tystnad" från 2000 och "Abonnemanget har upphört hänvisning saknas" från 2002. Jag önskade under läsningen att hans språkkänsla hade varit lika stark. Jag blir mer och mer känslig för ordens valörer och störs alltmer av grammatiska felaktigheter. De tränger sig på från alla håll. "Vi är alla förda bakom ljuset", som Sven Westerberg själv
skriver i 2002 års roman.
En anteckning i kanten apropå just den romanen: Jonsereds herrgård. Dit beger sig Hanna Skogholm och dit begav jag mig själv en gång på 1950-talet för att träffa Paul Gibson, herrgårdens dåvarande ägare och god vän till Rilke. Jag samlade information till min trebetygsuppsats om den store skalden, som gärna vistades där för att få skrivro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar