"Arne Ruth talar ut" av Lars Åke Augustsson

Under min tid på DN träffade jag Arne Ruth vid två tillfällen. En tillbakadragen man, tyckte jag, hänsynsfull. När jag kom för sent till ett inbokat möte på grund av taxistrul i Stockholm var han förstående, beklagade bara stillsamt att nu hann vi tyvärr inte diskutera det aktuella samarbetet.
Hans fru Lena (Persson) väntade med middagen.
    Anledningen till min försening var  min äldsta dotters förlovning i USA. Hon hade ringt och bett mig komma för att fira tillsammans med henne och Arjun. Jag hastade till resebyrån för att hinna få en biljett. Lång kö, sedan lång väntan på taxi.
    Men nu till "Arne Ruth talar ut", som har underrubriken "Minnen. Medier. Moral". Under läsningen gjorde jag några noteringar. Den ena gällde AR: s jämförelse mellan Sverige och Schweiz efter andra världskriget. I Sverige var det få intellektuella som konfronterade flykten från krigshistorien efter kriget, menar han. Schweiz däremot hade sin egen variant av anpassning till det tyska grannlandet. "Den officiella hållningen där efter kriget var en närmast total skuldförnekelse. Men författare som Friedrich Dürrenmatt och Max Frisch använde den officiella ansvarsflykten som utgångspunkt för pjäser och
romaner som i  hög grad skildrade följderna av individuell och officiell dubbelmoral", säger AR i den
intervju Augustsson gjorde med honom. Jag tänkte genast på Dürrenmatts "Die Panne" och "Das Versprechen".
    Jag föreslog en gång, inofficiellt, Friedrich Dürrenmatt som nobelpristagare  och fick veta att det var ett dåligt förslag: "Han skriver ju deckare", sa en ledamot av Svenska Akademien.
    Var det kanske inte den egentliga anledningen?
    En annan notering gällde det Augustsson skriver om nazismens skönhetsdyrkan: "Arne Ruths tankar är sysselsatta med nazismens dyrkan av våldsestetik. Symboler för brutalitet är lockande. De bygger på en syn på skönhet som ligger bortom föreställningar om frid och harmoni."
    På en lapp, instucken i boken, har jag skrivit: "Cf Burgess A Clockwork Orange!" Den unge "hjälten"är ett "Nietzsches barnbarnsbarn". Han dyrkar "Ludvig vans" musik.