Den tysk-svenska romanförfattaren Anja Lundholm dog häromåret, vid 89 års ålder. Hon hade då hunnit ge ut en rad starka romaner, den främsta enligt min åsikt "Narziss postlagernd". Den är en skildring av tyskt småborgerligt liv i en småstad. Jag kände igen mig. I en sådan småstad var jag ofta på besök under mitt första äktenskap. Men den är också en märklig kriminalhistoria, en av de märkligaste jag läst.
Jag besökte Anja Lundholm i Frankfurt am Main 1986 och skrev om mötet i min memoarbok "Till
Marianne från A till Ö. En resa genom liv och böcker." (2007) Där återger jag bland annat en dröm, som Anja
berättat för mig, om en supermus, stor som en elefant, som besökt henne i hennes kök.
Efter att jag hade läst om "Narziss postlagernd" häromkvällen vaknade jag av en dröm. En liknande supermus hade tagit sig in i mitt sovrum och lagt beslag på platsen bredvid min i sängen. Jag kämpade hårt för att jaga undan den men misslyckades. Under jakten ramlade jag ur sängen. Jag vaknade utan att ha lyckats jaga undan musen.
Associationen gick till ett annat minne från mitt besök hos halvjudinnan Anja, som under andra världskriget deporterades till Ravensbrück. Jag ville hjälpa henne med disken. Då varnade hon mig:
Var försiktig med diskmedlet! Det kostar pengar.
Min egen diskmaskin hade just pajat. Innan jag gick till sängs hade jag diskat för hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar