I dag publicerade UNT Ann Lingebrandts recension av min diktsamling "Dikter från planeten Zog".
Hon utgick från några diktrader i Werner Lambersys "En tillfällig ateists dagbok", som jag översatt från franska och gav ut 1999: "Poesin flyr/på ett rymdskepp och/betraktar tomheten". En knockout! Jag hade helt glömt bort den strofen men insåg nu att den måste ha legat i mitt förmedvetna och väntat på att få blomma ut.
Ann Lingebrandt var fram till i dag okänd för mig. Hon recenserar för Helsingborgs Dagblad och Norrköpings Tidningar och hade fått uppdraget av UNT, eftersom jag själv då och då recenserar i den tidningen.
Hon har gjort ett bra jobb. Min enda egentliga invändning är att hon inte kunnat låta bli att använda ett av de ord jag ogillar allra mest, "spretig". Men jag uppskattar att hon lyft fram dikten "Krig", dedicerad till "W", min förste man, som växte upp i andra världskrigets skugga och vars far var spaningsflygare under hela kriget. Det är om hans "silverfågel" jag diktat.
På den bild, som illustrerar recensionen, ser man min sons fina porträtt av mig. Jag sitter på en havsstrand och skriver om de vikingaskepp jag ser framför mig i fantasin. En motpol till hans farfars utsikt från sin "silverfågel".
Något annat min recensent inte kan ha vetat är att jag aldrig varit i det jordiska Florens, fast jag länge längtat dit. Det är den enda stad som jag placerat på planeten Zog. Det kändes viktigt att få besöka staden åtminstone där.
Diktsamlingen hade också kunnat heta "I dödens gränsland". Många av dikterna handlar mer eller mindre metaforiskt om döden, som ju inte kan vara så långt borta för en poet, som närmar sig de åttio.
Jag hade också kunnat förse samlingen med ett motto från Gunnar Ekelöf ur hans dikt "Poetik":
"Vad jag har skrivit har jag skrivit mellan raderna." Men det tyckte jag att mina läsare skulle få lista ut själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar