Om förföljelsens olika ansikten

I DN (22/4 - 13) läser jag Jonas Hassen Khemiris öppna brev till vår justitieminister.
Han vill att de båda byter skinn och erfarenheter. Detta med anledning av att han känner sig diskriminerad på grund av sin hudfärg och sina erfarenheter av mobbing.
    Jag kunde inte låta bli att tänka: Hur skulle Jonas H K ha klarat av att växa upp  i en norrländsk by som dotter till en ensamstående tjugoåring, vars fader var så fattig att han en gång var
tvungen att tjuvskjuta en skogsfågel. Han stod inte ut med skammen (förföljelsen) och tog sitt liv.
   Så kunde livet se ut för en svensk familj på det femtiotal, som Jonas H K inte tycks veta mycket om.
   Det gör däremot jag. Justitieministerns morfar var min morbror.