Om fiktion och verklighet

Det är länge sedan jag av olika orsaker publicerade något på Dixikon. Men ibland händer det att jag läser något inlägg, som intresserar mig. Som Lars Hertzbergs "Om fiktion och verklighet", publicerad 2013-07-02. Sammanfattningsvis anser han att problemet är ett skenproblem. En dokumentär skildring gör anspråk på att vara sann, men alla sådana sanningsanspråk är omöjliga: minnet förvränger eller förtränger. Distinktionen mellan dokumentär och fiktion är inte kunskapsteoretisk utan moralfilosofisk. I stället för sanningsanspråk borde vi tala om sanningssträvan. I en fiktiv framställning finns ingen sannings-
strävan (med hänsyn till fakta).
   Han fortsätter: En bok som publiceras med beteckningen "roman" kan innehålla inslag som, för dem som är bekanta med förhållandena, uppenbart handlar om verkliga personer... Det problematiska är att författarens ansvar för de slutsatser läsaren drar blir diffus.
     En bra sammanfattning av en problemställning, som angår många författare, också mig.
    Häromdagen fick jag förresten en kommentar till min roman "Mannen som ville vara Simenon", i fransk översättning" L´homme qui voulait être Simenon". Avsändaren var Christine Aventin, en belgisk författare. Hon hade skrivit kommentaren i december 2012, men jag hade inte observerat den då. Nu ville hon ha min e-mailadress. Jag misstänker att hon funderat över om den unga författaren Marie-Joe Wouters kan vara kalkerad på henne. I väntan på hennes e-brev passar jag på att anknyta till Lars Hertzbergs artikel. Christine Aventin, som själv är romanförfattare, har uppenbarligen dragit slutsatsen att jag i själva verket skrivit om henne. Har jag då ansvar för hennes tolkning?