Our fathers

Om tigandets destruktivitet handlar den film jag såg i gårkväll: Our fathers med Christopher Plummer som kardinal Law. Filmen handlar om katolska kyrkans mörkläggande av skandalen i 1960-talets Boston, då kyrkans män använde unga pojkar som sexobjekt. Den starkaste scenen är i mitt tycke den, där kardinal Law uppsöker påven i Vatikanen. Påven ger honom fribrev under ömsesidigt utbyte av tårar.
     Jag påmindes om det jag fick veta under min vistelse i Lausanne 1999. Där fick jag träffa författaren till en bok, som hade gjort starkt intryck på mig. Den handlade om hennes år i jungiansk analys. Nu  berättade hon för mig om sin erfarenhet av katolska kyrkans policy att stoppa för dem misshagliga företeelser under mattan. Hennes egen dotter hade blivit utsatt för sexuella närmanden av en präst. Med resultatet att hon utvecklat  anorexi och försökt ta livet av sig .Modern hade velat dra saken inför domstol, men kyrkan hade inlagt veto. Det här var något som  skulle utredas inom kyrkan. Vad som sedan hände med flickan vet jag inte. Hon borde idag vara i trettioårsåldern. Kanske har hon familj, egna barn. Kan hon skydda dem? Eller har hon fört tigandets arv vidare med ny anorexi,  nya självmordsförsök?