En bok som jag länge velat läsa. Nyss hittade jag den på Uppsala Stadsbibliotek. Jag blev inte besviken. Denna postumt utgivna roman ( Nya Zeeländskan Janet Frame dog 2004 vid 80 års ålder) gräver djupt i sin författares inre. Under ett veckoslut i norra England tvingas hon till ett socialt liv, som hon känner det största
obehag inför. Hon tappar orden, hon som excellerar i de underbaraste formuleringar vid skrivmaskinen,
att hon är en flyttfågel utan språk kan hon inte få värdparet att begripa. Kontakt får hon bara med familjens lilla dotter Sarah, som accepterar henne på samma sätt som hon accepterar dockan Baby Jesus (en flicka!)
Janet Frames alter ego Grace lämnar familjen i förtid, erkänner att hon lider av hemlängtan till sin skrivmaskin i London.
Jag kände igen mig. Min Sarah heter Youna och hennes docka Stéphanie. Hon kan, liksom Grace, bara svara ja och nej. En skillnad dock: när jag är bortrest behöver jag inte längta hem till min dator. Den är transportabel.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar