Läste i UNT idag att det är "fortsatt lönlöst för doktorander" vid Uppsala universitet. Jag roade mig sedan med att gå tillbaka till min kriminalroman "Professorn och hans offer" från 1980, som jag tillägnade "samhällets beslutsfattare med tack för allt ni gör för forskningen i vårt land. Ni ger doktoranderna 2.300 kronor i månaden att leva på... Och därigenom möjlighet att utveckla sina idéer. Ni ger pärmbärarna i forskningsorganisationerna sköna fåtöljer att vila sig i. Och ni ger oss forskare ståtliga statyer föreställande professorer som tröst, när vi känner oro inför framtiden. Vi är djupt tacksamma över de smulor som blir över från era gästabud."
Detta var i Lund.
2.300 kronor motsvarar 7.177 kronor i dagens penningvärde (maj 2011). Det hette 1980 inte lön utan doktorandstipendium.
Nu har Lunds universitet infört doktorandlöner till skillnad från Uppsala. Där uppgick i februari 2011 en doktorandlön vid samhällsvetenskaplig fakultet till 22.300- 25.300 kronor i månaden.
Min kriminalroman fick stor uppmärksamhet. Jag intervjuades i en rad publikationer och lundastudenterna högläste boken på kaféerna. Samtliga ex stals från stadsbiblioteket.
Kan det vara så, tänker jag nu, att min roman om den kriminelle professor Svante kan ha påverkat samhällets beslutsfattare så till den grad att doktoranderna vid Lunds universitet nu har en relativt dräglig tillvaro. Själv valde jag redan 1980 att lämna forskningen till förmån för skönlitteraturen. Jag har länge önskat mig en dräglig tillvaro där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar