I den nyss utkomna "Trädets tid" av Christel Kvant läser jag om den tusenåriga Kvilleken i Rumskulla, nära Eksjö. Den fick stå kvar, när andra ekar fälldes under Gustav Vasa för att bli virke till hans krigsflotta. Antagligen för att den inte var så hög, rak och ståtlig som andra ekar.
I dag, på midsommarafton, besökte jag en annan ek, inte fullt så gammal. Den står i den fridlysta Nåntuna Lund utanför Uppsala och är bara mellan 300 och 400 år gammal. Dess omkrets är 7.1 meter. Jag mindes Christel Kvants ord: "Man bara står där tyst och överväldigad, tacksam över att en stund få vara i trädets närhet. Tacksam för sin stund på jorden." Eken lever till skillnad från de döda majstängerna, en urkraft.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar