Mannen från Prag är inte Kafka, som jag först trodde, utan Rilke. Om honom har Bengt Landgren skrivit en närmare 700 sidor tjock bok, som täcker det mesta. Läsaren får en inblick i Renés barndom, då han kläddes i flickkläder av sin mor, som närmast betraktade honom som sin leksak, och i hans ungdom, som han tillbringade i militärskolor. En dissonans, som möjligen kan vara en av förklaringarna till hans geniala diktning. Mycket utrymme har Landgren också ägnat Rilkes alla beskyddarinnor, bland dem Ellen Key.
Men när jag kollade källförteckningen fanns inte min 3- betygsuppsats i ämnet med. Den finns ändå registrerad vid handskriftsenheten på Carolina Rediviva som nr 311. Titel: "Rilkes kontakt med Ellen Key och hennes betydelse för honom och hans verk". Jag, som då hette Marianne Bergman, arbetade på den ett helt år, 1957-1958, och var den som hittade och ordnade Rilkes 76 brev till Ellen Key, deponerade på KB. Min handledare var professor Eugène Napoleon Tigerstedt vid dåvarande Stockholms Högskola.
Märkligt att den lärde professor Landgren, professor emeritus vid Uppsala Universitet, inte kunnat leta sig fram till den! Men han är inte ensam om denna lapsus. År 2003 gav litteraturforskaren Birgitta Fryksén ut sin "Rilke und kein Ende. Zur Rilke-Rezeption in Schweden von 1904 bis in die 1960-er Jahre" Inte heller hon nämner min uppsats. I ett brev till henne påpekade jag detta och förklarade att mitt bidrag till Rilkeforskningen inte blev tryckt på grund av den personliga kris jag gick genom år 1958, vid 23 års ålder.
En annan som intresserat sig för förbindelsen mellan Rilke och Ellen Key är Reidar Ekner. I det särtryck ur "Samlaren" 1965, med titeln "Rilke, Ellen Key och Sverige", som han skickade mig, skrev han dedikationen: "Till Marianne Bergman från författaren som hon förekommit". Det hedrar honom.
Reidar Ekner skriver bland annat om Rilkes och hans hustru Claras ambition att sätta dottern Ruth i Göteborgs Högre Samskola, grundad 1901. Den styrdes av de tankar som Ellen Key hade gett uttryck för i "Barnets århundrade", där hon skrivit om "Framtidens skola" och "Själamorden i skolorna". Men Ellen Key avrådde: Samskolans idéer hade år år 1907 redan förfuskats!
Ruth var då fem år gammal. När jag träffade henne i Fischerhude b/Bremen i augusti 1957 var hon en 55-årig förgrämd dam. Hon visade mig Rilkearkivet, som hon förestod, men hon ville inte tala om sin far.
Nu läser jag i Landgrens bok att hon begick självmord 1972 tillsammans med sin andre make Willy Frizsche. Jag citerar: "Ruth Sieber-Rilke fick ett tragiskt liv, praktiskt taget övergiven av fadern och försummad av modern under barndom och uppväxtår".
En annan forskare, som sökt sig till KB, är enligt Landgren Donald Prater, som 1986 publicerade "A Ringing Glass": The Life of Rainer Maria Rilke." Också han bedrev källforskningar i bland annat KB i Stockholm. Förhoppningsvis fick han glädje av mitt förarbete.
Jag borde väl också nämna att jag fick kontakt med många Rilkeintresserade människor under mitt forskarår 1957-58, människor han mött och korresponderat med.
I mitt privata arkiv förvarar jag åtskilliga intressanta brev. Mer därom vid ett senare tillfälle.
Till sist ett kuriosum. Jag har den senaste tiden intresserat mig för den japanska haikudikningen, stimulerad av den senaste nobelpristagaren Tomas Tranströmers haikudikning. Bland annat har jag ordnat en tävling i haikudiktning för medlemmarna i bostadsrättsföreningen Skogsblomman. Första pris gick till Inga-Greta Förare för de två dikterna:
En fjärils vingslag
Ingen märker händelsen
Vadan orkanen
och
Stormen tog furan
Där hackspetten trummade
Vingar en tillgång
Nu läser jag i Landgrens bok att även Rilke var inspirerad av haikudiktning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar