Kristian Gerner: Ryssland. En europeisk civilisationshistoria

Jag fastnade i ett av kapitlen i Gerners innehållsrika och tankedigra bok om Ryssland: "Kommunismen som politisk religion". Jag hade fått en aha-upplevelse. Så måste det ju vara! Författaren tar fasta på det ryska folkets förankring i religiös tradition och mytologi. "Det heliga Ryssland" var en realitet för många - och det tog Lenin och Stalin fasta på. "Den nya kommunistiska läran... marknadsfördes som en ny inkarnation av den ortodoxa kristendomen", skriver Gerner. Och: "Till Stalin leder inte bara självhärskarlinjen från tsarerna utan även den religiösa linjen från ikonerna och helgonen. Stalin var Gud.", skriver han också. Liksom: "Genom att medvetet använda samma formelspråk som kyrkan gjorde den nya regimen det lättare för befolkningen i landet att ta till sig det nya budskapet." Ryssarna fick en ny mening med livet.
    Men Gerner går längre än så. Han menar att Lenins skrifter var motsvarigheten till evangelierna och Stalins tal och direktiv motsvarigheten till apostlagärningarna. Dessutom, schematiskt sett, kan Marx och Engels skrifter anses motsvara Moses och profetiorna, liksom gestalten Lenin motsvara Kristus och gestalten Stalin Paulus, "det vill säga då han inte uppträdde som Gud."
   Evigheten förlades till jorden och Moskva blev det nya Jerusalem.
   Gerner betonar också kyrkslaviskans inflytande på den sovjetryska normalprosan och den bysantinska ikonens plats i den kommunistiska religionen. Bilderna av Lenin var "fönster mot evigheten" precis som de gamla ikonerna var det.
     Med Ryssland i mina gener har jag haft lätt att ta till mig det här resonemanget. Dessutom tycker jag mycket om kyrkslaviskan, som jag läste vid Uppsala universitet en gång.