Gudmund Smith: Det finns inga enkla svar

Jag hade en gång en professor. Han var en stor inspiratör och släppte fram mig till doktorsexamen, fast jag var kvinna. Nu har han, vid 91 års ålder, gett ut ännu en bok att läsa och begrunda. Enbart titeln är ett fynd.
Den sammanfattar väl hans syn på livet och forskningen. Mina för- och understrykningar i boken har blivit många. En del av dem handlar om subliminal perception. Jag citerar: "De allra mest bärande bevisen för att vi påverkas av sådant vi inte ser, eller åtminstone inte vet att vi ser, har levererats inom neuropsykologin, i studier av centralnervösa reaktioner på subliminal stimulans." Andra handlar om kreativitet. Smith betonar att  kreativa individer är mer benägna att bejaka sin aggressivitet än mindre kreativa. De vill till exempel  själva bestämma över sitt livsrevir. Testresultat har visat sig ha "intressanta kopplingar till testpersonernas cancer. Ju mer kreativitet desto bättre prognos." Han ser också en motsättning mellan den kreativa individen och "trendnissen". Den senare är "vindkänslig och sensitiv men lågkreativ", vilket visar sig bland annat i de stora förlagens utgivningspolitik.
    Smith luftar också sin "livslånga skepsis mot allt vad frågeformulär heter". Och ger några exempel på frågor ur ett personlighetstest. Här ett: "Har Du en benägenhet att utan att hälsa gå förbi skolkamrater eller människor Du känner men inte sett på lång tid, såvitt de inte tilltalar Dig först?" Ett Ja-svar indikerar autism, men alla testpersoner brukar svara  Nej. Vem vill framstå som så oartig?